Vak
Inatt sitter jag vak till en döende boende. De är tyst och mörkt i rummet. De ända ljud man hör är den boendes ojämna andetag, väggklockan och morfin pumpen som pumpar i smärtstillande i den sjukes kropp. Hoppas medicinen hjälper så h*n slipper känna någon smärta så här i slutet.
Gud så deprimerande det vart. Men kan det vara något annat? Man sitter här och hittat på fotografier på väggen från förr. På h*n som är ung och frisk, på barnen som bebisar..
Här kanske jag ligger om ett x antal år. Undra hur mycket jag då har hunnit med och vad man har fått varit vara med om.
Nej fy. Nu räcker det med konstiga och djupa tankar. Nu ska jag dricka massa kaffe. De kommer behövas!
Kommentarer
Trackback
