Sömn
Sömn... Ja, det har varit väldigt lite av de den senaste tiden. Både Marwin och Leya krånglar nu mera på nätterna och sen har vi Sebastian som alltid går upp innan eller strax efter 06.
Trots så lite sömn under så lång tid så klarar man dagarna.. Ibland med nöd och näppe men ändå så man precis ror de i land.
När barnen väl har somnat så kommer oftast skuldkänslorna. Speciellt över sebastian. Har tar oerhört mycket energi och ork av en när han har jobbiga dagar med sin adhd. Man får dåligt samvete att man inte hade längre stubin eller var mer psykologisk.
Men oftast försöker jag övertala mig själv om att man gör det bästa man kan med dom omständigheterna man har.
Bara han/dom vet att man älskar dom så tror jag att dom inte far illa.
Alla har vi bra och dåliga dagar.. Eller hur?
