Me so happy!

Linus åkte ju till jobbet igår (motala) men innan de skulle han på någon kurs i Västerås. Jag pratade med han i telefonen mitt på dagen. Han sa att han precis hade kommit fram till husvagnen i motala. Precis när han sa det så började Leo (hunden) yla som en galning så jag sa åt linus att vänta i telefonen för det kom någon hem till oss. Jag gick fram till dörren och där stod han.. Mannen i mitt liv :D
Han lurade mig totalt! Det var tydligen bara kurs sen hade dom ledigt resten av veckan.
Behöver jag ens skriva att jag vart glad? :D Barnen vart också super glada.. och förvånade.
Marwin hade gått runt hela förmiddagen och kollat efter Linus och sagt pappa så han vart super glad. 

Lycklig <3




Linus med en nyfödd Leya dec 2011


Linus med en nyfödd Marwin. Nov 2010

(Korten på Sebastian från bb finns inte i den här datorn)

Att vara själv med barnen går bra. Men självklart är det bäst och mysigast när Linus är hemma.
När jag hade bara Sebastian och Linus jobbade borta så tyckte jag också det var jobbigt vissa stunder. När jag hade bara Sebastian och Marwin så var det likadant och kunde inte fåihop hur det skulle gå att vara själv med 3 barn sen när Leya skulle komma till världen. Men nu står vi här och de är inte jobbigare bara för att man har fler barn. Det som är jobbigare är ju det praktiska sakerna som allll tvätt och sen allt bök med lämning till och från dagis och så. Självklart är det lättare när en, jag eller LInus kan åka med Sebastian så man slipper böka in alla barn i bilen. När man är själv och ska sätta på alla barnen ytterkläder och man är stressad så blir det lite kaotiskt.
Men faktiskt så lär man sig.. man måste planera och hitta sätt som funkar när man är själv. Jag känner att jag har börjat fått in rutin nu att vara själv med barnen. Men något JAG finns det inte så mycket tid till ;)
Vardagslyx för mig är när barnen (de två minsta) lyckas somna samtidigt på dagen så jag kan ta en kopp kaffe i lugn och ro eller när jag sitter i soffan med en nöjd bebis och tittar på pojkarna som leker lugnt och fint.
De behövs inte mycket...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0